Kompisar

Mercan och jag kollar på Formel1. Hon trivs bra nu sedan hon fick kläder och smycken på sig. Dessutom har hon fått en järnstång i röva och inmonterat nya bröstvårtor. Nu kan hon stå för sig själv och bära upp skjortorna på ett kvinnligt sätt. Man skall ta hand om sina vänner anser jag.




.

Ny flickvän

Ni som följer mitt bloggande, vet att jag har varit på jakt efter någon typ av skyltdocka att hänga mina skjortor och västar på. Hade tänkt mig en kille, men så plötsligt står HON där. Eller rättare sagt ligger i två delar på Svenska gatan utan ena armen, stackarn. När jag bar hem henne fick jag gillande blickar från folk, och en gubbe sa. Bueno! Chika para llevar ! :-) ( en tjej för hämtning)
Hon har lite skavanker och måste limmas i midjan, men annars vacker om man bortser från det litet fräcka flinet. Men det skall vi nog ta ur henne, Mercan. Ja hon får heta Mercedes förståss!
Någon som har trosa och BH över?


.

Mikko

Mikko Rintanen, musiker från Vasa, har haft en brokig karriär, men hela tiden stått fast vid sitt kall: Musiken. Han är virituos på både tangentinstrument och stränginstrument. Med det menar jag att ha förmågan att traktera och klämma ut de bästa sounden ur instrumenten. Jag bifogar ett rätt så färskt klipp med Mikko från Youtube här nere. Videon är ett collage som inte egentligen synkkar med musiken, men "piisi oo ihan jees" Ie. musiken e helt klart okej!

Vi träffades ofta på musikaffären Unisound mittemot posthuset i Vasa i slutet på 70-talet. Mikko demonstrerade alltid med samma entusiasm de instrument som fanns där. Han kunde ju spela på dom alla. Han är den som i ett tidigt skede introducerade mig för synthesizergiganten YAMAHA DX-7. Vi stod båda med "munnen upp" när vi hörde elpianot och tubular bells från den nya algorithm tekniken och de 64 förinställda ljuden.

En eftermiddag kom ett bud ifrån Svenska Österbottens Ungdomsförbund att en orkester som skulle spela på bröllop i Sideby hade fått förhinder. Det fanns 12 timmar att skaffa ny orkester. Alla var band upptagna, så det blev ett hopplock av Mikko Rintanen/ Guitar and Keyboards. B-G Laxell/ 12 string guitar, harmonica och sång, Sören Lillkung/ Drums. Och undertecknad på bas och sång. Jag vet inte var vi fick tag i alla instrumenten och ljudanläggningen på så kort varsel. Men snart var i på väg dit i någon typ av minibuss. (Eventuellt en Ford Transit) Vi hade aldrig spelat tillsammans förut, och speciellt inte den typ av musik som var på G, men genomförde en musikalisk helkväll, som jag kommer ihåg tillochmed var riktigt underhållande och rolig för oss själva. Brudparet och gästerna var också nöjda :-)

Mikko är som artist väldigt orginell. Han har uppträtt med Kirka, Hector och hundratals andra stora namn i Finland. Han är cool, jag respekterar hans musikalitet och jag är glad att våra vägar har korsats. På videon är det han med långa håret vid syntarna. Han sjunger här också. Lyssna å Häpna !

Wikipedia

Nalle och hans Fender Stratocaster

Man märker på senare dagar
( ålderns höst?) att musikinfluenserna i näromgivningen har varit rätt så viktiga. Jag blev medveten om Stig Johans orkester i Korsholm i rätt så unga år, men såg dem bara uppträda en gång i Karperö danspaviljong, som numera är en stor byggnad och kallas för Carpella. Martti Sundqvist, sångaren i bandet träffade jag långt senare och gjorde tillsammans med svenska gruppen Vikingarnas ljudtekniker, Lars Rosin en mix i Korsnäs på Reflexbandets platta arrangerad och bandad av Kjell Lolax, Världsberömd musiker från just Lolax i Petalax.

Orgeln i SJ sköttes av Stig Snickars, som jag senare hade som lärare i musik i tonåren. Men det mest fängslande var nog gitarristen. En lång mystisk kille, med ett underbart gitarrsound. Jag hade just upptäckt The Shadows, Ventures och Spotnicks. Och Björn Nalle Shauman hade samma sound som de. Min första kontakt med en musikstudio blev just i Nalles ljudstudio i gamla skolan Norra Jungsund. Jag var imponerad, fick blodad tand och har suttit fast i detta underbara intresse sedan dess. Björn har medverkat på många av mina " gitarrprojekt" under åren. En spontan och ömsesidig oplanerad respekt har gjort att vi har haft ett väldigt fruktsamt samarbete i musikstudion. Vi är några stycken entusiaster med förkärlek till ståltråden som har en outgiven platta på 12 härliga gitarrlåtar, med Clas Holm. Björn Shauman, Charles Plogman och Per-Erik Krooks. Är någon intresserad att ge ut denna produktion är vi intresserade att diskutera det hela :-)

Ett exempel: Låten Apache, by The Shadows, men me pojkarna från
Österbotten bandat i Malax 1995 någonstans

Marvin played and owned the first Fender Stratocaster in the UK, serial number 34346, finished in Fiesta Red, with gold hardware. This guitar, with its tremolo arm, contributed to the Shadows' sound. The guitar was imported from America by Cliff Richard.

In 2009, to mark the The Shadows 50th anniversary and serial "34346", the original Stratocaster is being reproduced in detail by Fender's Custom Shop in California. Built by Fender Master Luthier Greg Fessler, the run is limited to 50 pieces and has been produced within Fender's Dealer Select program. The guitar is a faithful reproduction of the original, down to the mythical colour which Marvin called "Flamingo Pink". This colour is also referred to by Dire Straits Guitarist Mark Knopfler in Alan Yentob's BBC TV series.

Fender has always denied the existence of that colour, while remaining true to form calling it "Custom Red". Each one of the limited edition includes a certificate of authenticity from Fender, stating that the instrument is a reproduction of "The first Stratocaster to be imported into the UK" signed by the Master Builder, there is also a signed certificate of endorsement from Hank Marvin and Bruce Welch.

Katastrofala foton

Berndt-Ola bevisade för kompisarna att hjärnan blir plastmagnetisk med hjälp av en vanlig mobilladare i vägguttaget.