Eeki

Uppväxande i Vasatrakten som fullt svensktalande, var det en utmaning att försöka förstå finska. Lyssnade på Juice Leskinen, Kirka, Hector och Danny. Men fattade inte ett skvatt. Hullu Jussi lät rätt tuffa och man lärde sig fonetiskt att sjunga texterna, men förstod inte ett ord där heller. I dag är det rätt kul att återgå till dessa verk när man kan finska. Speciellt Eeki Manteres Hullu Jussi figur står sig fortfarande genial och humoristisk. Samma sak gäller Spede, Vesa-Matti och Simo som man tillochmed hade hemma på vinylsingle, men skrattade då publiken skrattade fortfarandes fattandes noll.

En specialare: Eeki med sin härligt hesa röst gjorde apan i den finska versionen av Walt Disneys jungelboken och fick in frasen " friduna skikuna" yeaaaaahhhh .....
Länk:
http://www.youtube.com/watch?v=NZ23fJDUcgM

The Spacemaster

1953 Standard Vanguard Spacemaster

Farsan kom hemsläpandes med en sådanhär en dag på sextitalet. Ja, jag säger släpandes för den gick inte igång. Jag tror han avhjälpte felet och drog några repor på en traktorväg bakom huset. Sedan blev den stående som lekstuga åt mig och brorsan. Det tog inte lång tid innan vi hade rivit sönder en klenod som min yngre bror säkert i dagsläget hade fixat upp som veteranbil. Men vi gick i barndomen hårt åt denna raggarbil. Vi till och med använde pappas svets för att kapa sönder ena flygeln. Därinne drogs de första ciggblossen och så förstörde vi också en del musikstenkakor. Bland annat Bill Haleys originalinspelning av Rock around the Clock.. Ock ock ock !

-

Ekon jag mött ...

Delay är det engelska ordet för fördröjning. Denna effekt används ofta i musikindustrin. Ljudsignalen tappas in i en apparat och kommer ut därifrån efter den tid man själv bestämmer. Ett eko helt enkelt.

Eko nummer 1 ett MELOS inköptes av Nisse Gustavsson och Henkka Berg i en musikaffär där nuvarande Citymarket i Vasa finns. Vilket lyft för orkestern Black Mustang att ha eko på sången. Vi kopplade in den på ett Hagström PA 80 fyrkanals monosystem. Motorn började med tiden gå ojämt så det lät falskt om sången. Den matades med en special tapekassett med en bandslinga utan ändor. Jag kopplade den senare till en elorgel, men det lät inte så bra i det sammanhanget heller. Vintage stämpel


Eko nummer 2 köptes in av orkestern Opus, när de slutade spela. Det var ett Binson Echorec 2, med en förfinad teknik. Man slapp skaffa band åt den för den spelade in på en metallplatta. Istället nöttes tonhuvudena ner på dethär systemet och ett skrapande ljud uppstod. Det var också andra fel i den, så ibland fick nån gå fram mitt i en låt och sparka till hela boxen för att få ut nåt eko. Jag vill minnas att den såldes vidare för en billig peng till orkestern Nox i Jungsund. Kände Hank Marvin i The Shadows använde samma under en tid !


Eko nummer 3 heter Roland Space Echo RE 201. Som bäddat för bandtrassel, men det fungerade förvånansvärt bra. När man riggade grejjerna från en orkesterbuss på -20 grader in i en danslokal på + 25, så blev det kondens i tapelådan, så ibland fick man vädra ekot före användning. Jag köpte privat in denna när orkestern Noise upphörde. Jag använde den på många pubspelningar. Det fina med denhär modellen är att den också har en inbyggd fjäder som ger ett reverb att mixa in.

Eko nummer 4 blev Yamaha REV-7. Nu var det sluttrasslat me band. Här e allt digitalt. Programmerbar och med equalisering dessutom. Denna har jag bandat de flesta albumen igenom i min österbottniska produktion. Vi kilade stadigt i många år på Marec Studios i Sundom. Kultmusikvideon Julgröt, bär kraftiga spår av REV-7


Eko nummer 5 heter Roland SD 1000. Jag köpte denna i Helsingfors på förslag av Lasse Rosin, som är dansbandet Vikingarnas hovmixare i Stockholm. Han har kört otaliga låtar med Christer Sjögren genom SD 1000. Och jag har kört otaliga solister, bla Charles Plogman och Patrick Linman igenom densamma. Den såldes till Livets Ords församling i Åbo när jag flyttade till Florida.

Eko nummer 6 heter PSP 84 Ett fenomenalt reverb o delay som jag använder på inspelningar i dag. Ett såkallat VST plugin och finns altså inte i verkligheten utan bara inne i PC'n.

Klart pojken ska ha en orgel !!!

Min förståndiga mor har supportat min musikalitet i alla år. Jag gick en tid varje onsdag hos legendariske Stig Snickars och lärde mig spela Hammondorgel. Vid 16 års ålder fick jag engagemang i orkestern Opus, när deras organist Gösta Hjerppe slutade. Jag behövde en rejäl keikkaorgel och morsan hängde på direkt och betalade handpenning på en WLM Trip. Den hämtade vi från Westerlunds musikaffär vid Vasa torg i en Datsun 100A(mpere). Jag kan fortfarande idag inte fatta hur vi fick in den stora orgeln i världens då minsta personbil....Men allt går när man riktigt bjuder till !!!

WLM electric organs has been made between 1972 and 1984 in Karkkila, Finland. The late 70´s and early 80´s was quite a revival of an electric organ in Europe, so it was no wonder that there were markets to an organ designed and manufactured in such a small country like Finland.

Magnus organ

Som ung gillade jag att pilla på Magnus organ. Kusinerna i Jungsund hade en och en kompis i Karperö hade en. Man åkte gärna dit till "främmans". De här små orglarna fungerar som ett dragspel där bälgen har ersatts med en fläktmotor. De lät inte vackert om dem, men man lärde sig grunderna i bashantering på dragspel i alla fall.

3D Vev - Master

Man fullkomligt sögs in i Walt Disneys värld med denna Viewmaster när man var liten. Min brorsa och jag kunde ingen engelska så vi trodde den hette "Vejv Master" med tanke på " veven" på sidan som man bläddrade bilderna med. Föräldrarna tyckte att de hade hittat den perfekta grejjen som inte behövde några batterier, men å andra sidan tröttnade man snabbt på en bildskiva och tjatade efter fler.

Skitsnabb Midibandare

Alesis MMT-8 släpptes tidigt 1988. Jag inhandlade direkt. Min första digisequenser. Dotter och jag bandade Lili & Sussie covers på den. Jag hade aldrig sålt den om jag fattat hur bra den egentligen är. Den används fortfarande, nu 20 år senare, av proffskompositörer.

2 minus är att gummiknapparna ibland inte gjorde kontakt, men jag har läst att någon limmade fast alminiumfolie under knapparna och fick 100 % funktion, och att strömaggregatet gav för litet power åtminstone på de tidigaste exsemplaren.

Jag gjorde filmmusik på den bland annat till promovideos för boende i Spanska solen, Ironiskt nog sitter jag själv i den sköna sitsen nu.

Snobbar som Jobbar

Vad gör en uttråkad12 åring på sommarlovet 1972. Jo han förvandlas till Brett Sinclair och blir en hjälte mot alla bovar på sin velociped med "Langstyre" och "Langsadlin". Min kompis Alf Österåker förvandlade han också, till Danny Wilde, den lite vildare hjälten. Jag var liksom mera posch. Vad vi inte hade fattat var att den ena var en USA redneck och den andre var blåblodig Engelsk aristokrat. Vi bara smockade ner fiktiva bovar och räddade det ovetande Karperö från all världens skumpatrask. Sedan bar det av till Carpella och Ponken i kiosken för att fira med en Midiglasspinne.

Jag var väldigt imppad av John Barrys låt på introt. Den låten står sig än idag med sitt originella arrangemang och instrumentval. SVT gav också TV-serien ett coolt och fyndigt svenskt namn.

Nostalgitrippen

Nostalgitrippen heter en ny avdelning på min blogg. Först ut är den Holländska gruppen EKSEPTION, som jag upptäckte när jag gick i åttan i Korsholms försökshögstadie. Ja vilket namn på en skola. Vi var alla försökskaniner där. Av nån underlig anledning fanns en skiva med Ekseption till salu på SOKOS vid torget i Vasa. Jag tyckte det var som skapat för mitt musiköra att närma sig den klassiska musiken. Jag som teknikfreak gillade elektriska instrument framför akustiska. En helt ny värld liksom öppnade sig