Jag jobbade som nyhetsreporter på Radio Vega i Österbotten, YLE ett tag. Det var ett vikariat som förresten skedde mitt under twintower attacken i USA. Det var intressant att se hur journalisterna reagerade de shockerande första timmarna under katastrofen. Jag har alltid varit lugn i en katastrofsituation och kanske funderar djupare längre fram. Det skall ju finnas sådana människor också. Jag tror att jag kan hantera en tuff olycka och samla kroppar i en hög och huvuden i en annan. Tror inte det har att göra med kallsinne utan mer med en praktisk distansering. Men nu kom jag på avigvägar litet för jag tänkte egentligen blogga om en sak som storligen tråkade ut mig under tiden på radion: Svenska språkets ställning i Finland... Vilket ältande och så många uppdrag som vi fick varje vecka i detta ämne. Jag kommer hem i December i år 2007...slår på radion och samma debatt pågår..flera år senare. Jag tror inte att man kan förhandla fram ett språk. Antingen växer det eller sinar ut beroende på användningsgrad. Naturligtvis vill jag ha kvar mitt fädernesspråk och älskar de små nyanser österbottnisk dialekt kan ha bara från gårdsgrupp till gårdsgrupp. Jag talar cirka 8 olika österbottniskla dialekter..vitt skilda från varandra. Det finns en hemsida i Sverige som tar upp olika dialekter i landet i skrift o tal. Däribland finns oxo Munsala, Vörå och Närpesiska. Idag pratar jag och förstår delar av. Svenska-Engelska-Finska-Spanska-Tyska. Men det kom fram en Belgare och började snacka.....Då blev jag typ mitä-häh !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar