onsdag 14 oktober 2009

Väskon - The Story

Coola väskan
Min far fick en resväska med kombinationslås i present från oljebrännarfrirman Palm & Co i Norrköping. Jag tyckte den var skithäftig och tjatade tills jag fick den som egen. Jag gick då på åttonde klassen i högstadiet i Smedsby och tyckte det var cool att kuna låsa skolväskan. Grabbarna i nian tyckte det var cool att börja mobba mig för att få tag på kombinationen, så efter några veckors lidande ansåg jag det lugnast att återgå till en helt vanlig skolväska. Kombinationen släppte jag aldrig ifrån mig, men kan nu säga att det var 240. Vi hade 17 240 som telefonnummer ( sedan 212240 ) och det var därför lätt att minnas detta.

Keikkaväska
Jag startade en egen orkester i tonåren och där fick väskan bli förvaring åt min kondensatormick, sångtextpärmen, några sladdar och pedaler. Den uppgiften hade den i några år.

Studiobag
När jag byggde musikstudion i Brändö, var väskan förvaring för CD-skivor och stod länge i ett förråd. Sedan flyttades studion till Malax och då hade jag digitala arbetsband, s.k. DAT- kasseter i den.

Flightcase
När vi flyttade till Florida hade jag väskan full med flygskolans studiematerial, flightcomputers, logbook, headphones och flygscanner bland annat.

Prylnisse
Väskan stod några år orörd, men fick en ny uppgift som pryltransport när vi flyttade ner till Tenerife. Sprängfylld med sådant som en prylnörd inte kan leva utan.

Toolbox
När vi på allvar började göra Country & Westernkvällar på Tenerife, blev väskan en kombinerad kabelreserv/verktygslåda. Jag har magasinerat en hel verkstad för svagström och elektronikreparationer i den de senaste 5 åren.

Offer för Sabotage
Bara någon vecka sedan när vi bytte restaurang, ville någon hämnas på oss och fyllde hela väskan med diskvatten, så en del av min utrustning blev skadad och en MP3 spelare dog helt. Min gode livskamrat blev också oanvändbar eftersom hårdpappersväggarna förstördes av fukt och mögel.

Avsked
Jag hade säkert haft väskan med mig till min död, men fick nu helt sonika slänga den i sopkontainern, fortfarande med gamla 240 som kombination på låset. Jag ändrade aldrig koden under de 35 åren vi fick tillsammans. Den var före attentatet i gott skick fortfarande, som du kan se på bilden. Mister du en väska ... står dig tusen åter ... Det betvivlar jag starkt!


Det var svårt att skiljas efter 35 år.



.

3 kommentarer:

Kiika sa...

grät en skvätt... j-*pip* sabotööörer!

Susanne sa...

Faktiskt sorgligt!
Har länge ansett att väskan borde pensioneras, men har förstått hur nära den stod ditt hjärta. *snyft*
Fast Gud är god ska du se... du får snart en ny väska som får ta över "manteln"
Kanske blir det en blå, som är din favoritfärg?!
God Bless!

Funccis sa...

Duktig pojke! Din far sku ha varit såå stolt om han vetat hur viktig den väskan var för dej! Det märks att du har hjärtat på rätta stället du Clas! Jäkla sabotörer, dom visste inte vad dom gjorde dom! Hoppas du har nåt annat som din pappa haft, nån hatt eller plånbok, eller vad som helst att släpa med dej uti världen den vida!