Jag är uppfödd med en fyrkantig TV. Första TVn mamma och pappa inköpte var år 1962. Jag var 2 år och väldigt imppad av vad som syntes i burken redan då ( testbild av inrullande vågor på en strand, från enda tv kanalen i Finland vid den tiden, YLE1 i svartvitt) . 1975 kom nästa genombrott: FärgTV. Jag tyckte att fotbollsplanerna var FÖR gröna... Kanhända att far som var chef över apparaten hade överdrivigt färginställningen något. Sveriges TV lurade dessutom svartvit tittarna vid denna tid, första april, att se färg TV genom att antingen dra en nyonstrumpa över huvudet eller dra stumpan över TV'n.
Mina stora och klumpiga tv skärmar och datorskärmar, förutom att vara just klumpiga, visade en rätt bra bild av vad man jobbade med. Idag skall det vara TFT ... flatscreen och tunt. Problemet är att det inte går att rita cirklar i de nya fina flatisarna. De blir ovala. James Bond ser ut som en Barbapapa. Alla barer här på Tenerife har skaffat bred TV. Många av mina bekanta har skaffat en bredis i 34 eller mera tum till vardagsrummet. Vad är det för fel på oss som sitter och godkänner en fel projekterad bild utan att gnägga. Formatet är ju helt fel... För breda munnar och utstående öron överallt. Skall det bli bättre i framtiden eller skall vår syn på världen förbli utdragen i horisontalläget ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar