Min mic och jag

Idag finslipar jag tekniken i inspelningsstudion, för i morgon kommer Sheila. Hon är från Winchester i England och passar på att kombinera semestern med inspelning av sin första solo CD hos mig på Tenerife. Eftersom det är hennes första gång i studio, är det viktigt att tekniken inte märks. Det handlar mera om att få en lättsam atmosfär och focus på musiken, än att ligga på rygg med lödkolven och kopplingscheman.

Min mikrofon, en riktig kompis som jag aldrig vill skiljas från, heter T-Bone SCT-800. Den har ett stort vätskefyllt membran i guld och fantommatas med eget strömaggregat. Electroröret finns inne i den blå kapseln och jag brukar tända mikrofonen en timme före bandning. Den har jag bandat många både okända och kända artister med. Jag kör med dubbla popskydd. Det innersta i trä har jag byggt själv av en stramaljram och damstrumpbyxa i vitt. Micken hänger fritt i en gummiupphängd vagga för att inte ta in lågfrekventa vibrationer.

Sheila sjunger på klubbar i England och det blir låtar av Chuck Berry, Meatloaf, Eric Clapton Eagles m.fl. Jag kanske laddar upp ett smakprov när vi är klara.

Det bör tilläggas att man inte behöver se ut som Björn Ulveaus för att jobba i musikstudion.
Klicka på bilden för det mystiska ulvasmilet.