Ikväll var det ett ovanligt jämt humör på publiken. Ingen vits gick hem. De sura minerna hade tagit överhanden på terassen. Jag tänkte börja flabba åt utsikten och när jag tänkte om det månne är något sorts straff att vara i södern på semester. Men vänta ... en tjej log faktiskt hela tiden och jag var på god väg att gå fram och krama henne för det.
1 kommentar:
De här ser inte ut som familjen Paro, om de inte fått i sig nåt av Dr Mogäls preparat!
Skicka en kommentar