torsdag 27 december 2007

Lycklig som gatan


Jag skall med jämna mellanrum blogga om artister jag mött. Jag höll mig mest i Karperö som ung. Vid simstranden Carpella hängde man jämt och redan som snorunge började man komma i kontakt med artister, eftersom det var dans i paviljongen på somrarna. Mitt första minne av artister var ett österbottniskt band som hette Caracas.Det måste ha varit 1966. Trumsetet var det mest fängslande jag sett, så jag riggade upp ett eget set med plåtdunkar, ämbar och oljefat hemma på gården i Singsby. Första stora artisten jag träffade var Anna-Lena Löfgren. Hon sjöng "Lyckliga gatan" i en sporthallsbubbla som var uppblåst på Carpellagården medan man höll på att bygga den nya paviljongen. Hon var jätteliten i verkligheten. Inte alls som på TV. Dessutom gick hon med stöd av käppar för hon hade polio. Hon fick reda på att jag hette Clas. Senare började jag själv röra mig inom underhållningsbranchen och har träffat Tempest, Mangs, Häggqvist, Philipsson, Ledin, Päivärinta, Robertson, Tumba, Plogman, Martin och många många fler...mer om dem senare.

"Det är tungt att röra sig bland kändisar" - Ove Österåker, Laionz orkester

Dagens Loft: Pretty bird of love - Roger Whittaker

1 kommentar:

Ove sa...

E va svårt att få kommentera hije!Kul att man e omnämnd