Firar idag Jonne 85 år

Tenerifemusikern

En favvo platta

Broadcast från Finland. Lyssnade tidigt till deras alster, spelade delad spelning med dem i Nykarleby ungdomsförening ( NUFS) på ungdomsdans i början på -80. Något senare 1987 kommer deras album "Step on it" ut. Vilken jäädra smäll, skulle dynamit Harry ha sagt. Rock blus på proffsnivå. Hakan föll till golvet. Trummorna har en väldigt framträdande roll i produktionen. det tilltalade mig. En av mina sista vinylköp, sedan kom CD.

Träffade gänget på Ernst i Vasa samma år på deras konsert med låtarna från just denna höjdare. Var jag hög? Yap!.. Call it Pride Call i Self Defence. !!!

Cool layout på Cd konvolutet oxo!

Kokoonpano 1982-1987

• Edu Kettunen (laulu)
• Kim Lönnholm (laulu)
• Esa Kaartamo (kitara, kosketinsoittimet, laulu)
• Jarmo Nikku (kitara)
• Masa Maijanen (basso)
• Miri Miettinen (rummut)

Surprice!

En god vän Monica, sångerska från Finland dök upp på jobbet i kväll. Det är 8 år sedan vi sågs/jobbade ihop. Ja världen är liten ibland.


.

Mikko

Mikko Rintanen, musiker från Vasa, har haft en brokig karriär, men hela tiden stått fast vid sitt kall: Musiken. Han är virituos på både tangentinstrument och stränginstrument. Med det menar jag att ha förmågan att traktera och klämma ut de bästa sounden ur instrumenten. Jag bifogar ett rätt så färskt klipp med Mikko från Youtube här nere. Videon är ett collage som inte egentligen synkkar med musiken, men "piisi oo ihan jees" Ie. musiken e helt klart okej!

Vi träffades ofta på musikaffären Unisound mittemot posthuset i Vasa i slutet på 70-talet. Mikko demonstrerade alltid med samma entusiasm de instrument som fanns där. Han kunde ju spela på dom alla. Han är den som i ett tidigt skede introducerade mig för synthesizergiganten YAMAHA DX-7. Vi stod båda med "munnen upp" när vi hörde elpianot och tubular bells från den nya algorithm tekniken och de 64 förinställda ljuden.

En eftermiddag kom ett bud ifrån Svenska Österbottens Ungdomsförbund att en orkester som skulle spela på bröllop i Sideby hade fått förhinder. Det fanns 12 timmar att skaffa ny orkester. Alla var band upptagna, så det blev ett hopplock av Mikko Rintanen/ Guitar and Keyboards. B-G Laxell/ 12 string guitar, harmonica och sång, Sören Lillkung/ Drums. Och undertecknad på bas och sång. Jag vet inte var vi fick tag i alla instrumenten och ljudanläggningen på så kort varsel. Men snart var i på väg dit i någon typ av minibuss. (Eventuellt en Ford Transit) Vi hade aldrig spelat tillsammans förut, och speciellt inte den typ av musik som var på G, men genomförde en musikalisk helkväll, som jag kommer ihåg tillochmed var riktigt underhållande och rolig för oss själva. Brudparet och gästerna var också nöjda :-)

Mikko är som artist väldigt orginell. Han har uppträtt med Kirka, Hector och hundratals andra stora namn i Finland. Han är cool, jag respekterar hans musikalitet och jag är glad att våra vägar har korsats. På videon är det han med långa håret vid syntarna. Han sjunger här också. Lyssna å Häpna !

Wikipedia

Nalle och hans Fender Stratocaster

Man märker på senare dagar
( ålderns höst?) att musikinfluenserna i näromgivningen har varit rätt så viktiga. Jag blev medveten om Stig Johans orkester i Korsholm i rätt så unga år, men såg dem bara uppträda en gång i Karperö danspaviljong, som numera är en stor byggnad och kallas för Carpella. Martti Sundqvist, sångaren i bandet träffade jag långt senare och gjorde tillsammans med svenska gruppen Vikingarnas ljudtekniker, Lars Rosin en mix i Korsnäs på Reflexbandets platta arrangerad och bandad av Kjell Lolax, Världsberömd musiker från just Lolax i Petalax.

Orgeln i SJ sköttes av Stig Snickars, som jag senare hade som lärare i musik i tonåren. Men det mest fängslande var nog gitarristen. En lång mystisk kille, med ett underbart gitarrsound. Jag hade just upptäckt The Shadows, Ventures och Spotnicks. Och Björn Nalle Shauman hade samma sound som de. Min första kontakt med en musikstudio blev just i Nalles ljudstudio i gamla skolan Norra Jungsund. Jag var imponerad, fick blodad tand och har suttit fast i detta underbara intresse sedan dess. Björn har medverkat på många av mina " gitarrprojekt" under åren. En spontan och ömsesidig oplanerad respekt har gjort att vi har haft ett väldigt fruktsamt samarbete i musikstudion. Vi är några stycken entusiaster med förkärlek till ståltråden som har en outgiven platta på 12 härliga gitarrlåtar, med Clas Holm. Björn Shauman, Charles Plogman och Per-Erik Krooks. Är någon intresserad att ge ut denna produktion är vi intresserade att diskutera det hela :-)

Ett exempel: Låten Apache, by The Shadows, men me pojkarna från
Österbotten bandat i Malax 1995 någonstans

Marvin played and owned the first Fender Stratocaster in the UK, serial number 34346, finished in Fiesta Red, with gold hardware. This guitar, with its tremolo arm, contributed to the Shadows' sound. The guitar was imported from America by Cliff Richard.

In 2009, to mark the The Shadows 50th anniversary and serial "34346", the original Stratocaster is being reproduced in detail by Fender's Custom Shop in California. Built by Fender Master Luthier Greg Fessler, the run is limited to 50 pieces and has been produced within Fender's Dealer Select program. The guitar is a faithful reproduction of the original, down to the mythical colour which Marvin called "Flamingo Pink". This colour is also referred to by Dire Straits Guitarist Mark Knopfler in Alan Yentob's BBC TV series.

Fender has always denied the existence of that colour, while remaining true to form calling it "Custom Red". Each one of the limited edition includes a certificate of authenticity from Fender, stating that the instrument is a reproduction of "The first Stratocaster to be imported into the UK" signed by the Master Builder, there is also a signed certificate of endorsement from Hank Marvin and Bruce Welch.

Musikanten Gerd

Det är väldigt sällan man möter på musikanter med absolut gehör. Gerd är en sådan person. Problemet är att hon gillar tonarten Ciss. Ett bökigt sätt å placera händerna på ett piano, men hon har rätt. Temperamentet, som vi pianostämmare kallar det, låter bäst just här.

Vi möttes i Sionförsamlingen i Vasa 1990. Gerd var musikansvarig mm, och jag kom in som ett blåbär och fick världens bästa lovsångsmentor at the time. Hon inte bara spelade som en ängel. Hon sprudlade av glädje och öppnade nog massor med portar i mitt stängda liv. Hon hade förmågan att förmedla Guds glädje och lärde mig hur man guidar in en församling människor i lovsång och tillbedjan. Något som jag hade stor glädje och nytta av som lovsångsmusiker i Florida några år senare.

Gerd Ebegård är en äkta Norrlänning och det passade nog oss båda när vi utförde flera CD projekt tillsammans i min musikstudio i Vasa. He va lätt ti kåmm övreens ! Idag är hon bosatt i Huskvarna, med en mycket, duktig ljudtekniker som har gjort massor med högkvalitativa inspelningar med kända artister i Sverige.
Hon har gett ut många egna album genom åren, varav jag har några stycken i min samling.

Märkväl att jag skrev musikant, inte musiker på första raden. Det är en stor skillnad

Sound i Sverige

Nånstans 1983 tyckte vi i bandet Sound att vi borde göra en riktig musikinspelning. Jag hade kompat BG Laxel, Hippi Hovi, Tom Nyman och Ari-PekkaToivari i en bra studio i Umeå, så jag föreslog att vi bandar där. Sagt och gjort, vi spenderade en helg i Umeå och när jag lyssnar på resultatet idag är jag förvånad över vilken hög standard mina medmusikanter hade redan då. Ett plus är att våran ljudtekniker Pelle Henriksson är trummis, för han har lagt delaytiderna rätt så schysst.. Me Like! Nyman sjunger, Holm spelar syntar & stråkar, Högdahl på gitarrer, Högdahl 2 på flygel, Andersson bas och Sundqvist på trummor. Ett + för våran trummis som spelar otränat på eltrummor som var en nyhet då ! Frejs tillbakadragna spelande och trogen orginalet på gitarr impar oxo. Det är sådant som får ett arrangemang att andas. Leif på bas = en klippa. han är så säker på sin sak. Ljudtekniker Pelle och hans kollega var väldigt imponerade av vår standard och energi.. Med all rätt säger jag idag. Vi var helt enkelt bra :-)

Denhär låten åkte in på första tagning


.

Sjönsjungande Camilla från Kvevlax

Fotot är från Camillas hemsida

Jag har haft förmånen att träffa väldigt duktiga artister inom musikbranschen. Här är Camilla Nylund. Vi snubblade över varandra i ett musivideoprojekt kallat "Julgröt". Hon gjorde några småroller och sjöng på flera låtar. Just det året (1986) kom snön naturligtvis väldigt sent. Vi skulle ju ha julstämning på videon, som skulle säljas i god tid innan jul. Vi fick åka halvvägs till Lappland för att hitta snön. Jag minns att vi hade kul under denhär resan i min Chevrolet Scottsdale ..Ha ha.
Vi skojade och garvade mycket ihop, så mycket att en del av henns skratt fastnade på band. Jag fick idén att sampla hennes skratt i en trummaskin och använde det i en specialjullåt. Ja man hör på fnittret att det redan här handlar om som en stor diva.. Hi hi hi. Lyssna här

Jag är självlärd på piano, men väldigt stolt över att ha ackomanjerat Camilla på flygeln i Hemmersgården på Stundars. Och det finns på video för eftervärlden. Camilla är en utav världens främsta sopraner och jag tycker du skall klicka här för att se vad jag menar. En CV med stort"C". Hon har inte bara en snygg röst.. Hon är det också.

Matt Lasses dootron från Molpe

En av mina riktigt tidiga flerspårsinspelningar skedde i en rätt hyfsad studio byggd i ett sovrum på Niklasvägen i Smedsby med en Fostex High Speedare i slutet på 70-talet. Mattläggare Lars Krook från Molpe ringde och frågade om jag kunde spela in några sånger med hans dotter Marika som då var i 10 års ålder. Javisst.. Alltid redo!. Hoppas hitta banden en dag, för jag kastar inget. Det blev fler inspelningar, bl.a Country Classics med Alf Robertsson och annat. Tror vi gjorde något operaktigt också senare. Kommer ihåg HIRCH! HIRCH! HIRCH .. Va det nu kan vara ? Numera är Marika aktad skådespelare och musikalsångare i södra Finland. Nedan en youtube från Helsingfors år 2007.

Malla och dom

Ett antal år sedan behövde Silja Line (båtlinjen mellan Sverige och Finland) en ljudansvarig och jag åkte dit på arbetsintervju. Som vanligt var jag igen överkvalificerad. Det är farligt att ha egen firma och att vara fullt uppdaterad i sin branch. Jag märkte att de ville ha någon litet mindre utbildad som de kunde forma och basa över.

En del av mitt arbetsprov bestod i att sköta ljudet på högsta däck med svenska rock och bluesmannen Mats 'Malla' Ronander & Band. Riggade mickar halva dagen och körde så de "rykte" på natten. Malla var skitnöjd med soundet. Vi körde riktig fullt ös. Så kom de överordnade och sade att det är för högt ljud. Det var det inte alls. Däremot var det tunggung och en himla stämning. Silja hade en kampanj som hette " Rock The Boat" Jag såg till att det rockade. Ronander och jag var helt överens om att vi gjorde rätt för pengarna.

Jag väntade på en uppläxning nästa dag, men fick istället uppdraget att mixa ljudet för deras nästa stora satsning " latino & samba kryssning ". Mickade upp för 15 musiker och trumset. Fick 10 minuter innan starten reda på att jag dessutom skulle sköta ljuset. Tack Tack!

Det var en tuff helg på båten, men kul för mig eftersom jag trivs bakom ljudbordet.

Nedan en videosnutt med Mats Ronander, Eva Dahlgren, Tomas Ledin, Micke Rickfors och Sanne Salomonsen som Mats var gift med en tid. Jag har personligen träffat alla dessa utom Sanne. Många vet inte att Mats var medlem i ABBA som gitarrist på deras turneer. En bra blues munspelare är han oxo... Denhär låten körde vi när jag vägrade går ner i ljudvolym. Att alla ska blanda sig i ... Bah !

Martin Kan

Martin Kantola heter en kompis i ljudbranschen. Han är uppväxt i Karperö bredvid min Farmor och Farfars hus. Jag var som liten ofta hos Farmor och såg Martin och hans lillebror susa upp och ner på ängar och diken på sina små cyklar. Vi hade för stor åldersskillnad för att hänga i hop, så det var först på mitten av 80-talet som vi började umgås i inspelning / mix och mastreringskretsar. Martin har senare varit min lärare i akustik och 5.1 ljudbearbetning.

Jag får ofta frågan om vad man skall använda för mikrofon vid röstinspelning. Själv använder jag en strömmatad rörmikrofon med guldpläterat vätskefyllt stormembran i guld.

Om du verkligen är seriös i anskaffningen av en bra mikrofon, rekommenderar jag Kantolas handgjorda NU-47.
Listpris på webben är 5.200 Euro.
Själv föredrar jag det krispiga ljudet i SWE 1, som är Bruce Swediens Signature Mic. Även den en Kantola skapelse.

Bruce jobbar med de allra största artisterna och använder Martins mickar.


Martins pappa, Kalervo, gav mig ett råd när jag var i tonåren och hade rockband i en källare på samma backe som Martins nuvarande musikstudio ligger. Han sa: Skydda dina öron pojk. Spela inte för högt och få tinnitus! - Ett råd som jag är mycket tacksam för idag och som jag forfarande lyder.

Europe soundet

Va kul att höra EUROPE nu med ny inspelningsteknik å bra mix/mastrering. De gamla låtarna typ Final Countdown var katastrofala, nästan helt utan bas etc. Nu är det bra skjuts i baskaggen. The Eagles har samma baskaggesound på sin senaste...och tänk bådas album har " Eden" i titeln.

Ett av världens bästa gitarrsolon

Stolt att säga att jag har producerat det och ännu stoltare att säga att det är min gode vän Nicke Sebbas som presterat det. Det är gitarrsolot i Patrick Linmans låt Heaven Calls som gjordes på mitt skivbolag Traccer Music 1992. Tyvärr blev det fel skrivet på skivkonvolutet, men det är ingen annan än Nicke som spelar detta solo. Vill tillägga att vi använde inga autotuners eller tempofixers. Allt är gjort för hand och bandat på hederligt gammalt vis på taperullare med välstämt instrument och igenomtänkta effekter. En tagning.. Inga skarv!!!

Varför är det då då bra? Jo,det börjar nerifrån och jagar uppåt som sig bör. Behärskning, glädje och 100% tajming. Kan bara härmas av riktiga talanger.

Lyssna & Njut !


.

Alf Robertson

Finns inte längre hos oss. En generös kille i mångt och mycket och sann Göteborgare med en historia i bakfickan jämt och ständigt. Handelsresande trubadur kallade han sig. Alf översatte många fina amerikanska countrylåtar till svenska. Konstigt nog satt jag på tisdag och diskuterade Alfs skivinspelning hos mig med en dam från Göteborg. Jag äger en skiva med Alf som heter Country Classics. Den distribuerades i Sveriget som vinyl på Svenska Grammofon Aktiebolag 1990. Mina tankar finns hos Monica och barnen just nu.

.

Michelle

... har vi delat scen med på Charlies bar i tiderna. Hon gör numera ett solonummer här på ön.

Elvis o Jag

Naturligtvis har jag inte träffat Elvis personligen, men hans personliga tillhörigheter har jag träffat. 1996 bodde avec och moi i Florida och vi var ofta nere i Lantana och besökte my old flame Nilla Norras of Veikars. Vi kom i kontakt med Leo Juden där, en finsk kille som jobbar med fastigheter tillsammans med en gammal Kokkolapoik, Karl E Lindroos. Förutom deras " Big business " i Hipaluxo, FL är de involverade i den största privata Elvis kollektionen utanför Graceland.

En dag frågade Leo om vi var intresserade att se Elvis grejjer. De var för tillfället magasinerade i en stor hall i Lake Worth. Åff Kåås. Kameran med och vi fick tillbringa en timme bland Elvis bilar, biblar, radiotelefoner, kläder, vapen etc.etc.

Jag har en bild hemma i Finland där jag sitter bakom ratten på Chevy Impala Convertible, 1965, serial no. 164676S123084, piece of history. Elvis "took" it from George Klein, used it at Graceland, gave it later to Gary Pepper (delivered it with Priscilla and Lisa-Marie on Christmas -65). Chapter on this in Marty Lacker book
En annan höjdare var GuldMercan som Elvis gled runt i utanför hemmet när han inte ville märkas. Mercedes Benz 450 SEL, 1974. ID no. 10702412004529. Elvis used this when he wanted to be incognito. Was parked often in the back at Graceland.

Kolla Kalle och Leos hemsida i Florida..Klicka sedan på Elvis linken och missa inte avdelningen " catalogue ( PDF) " som har unika bilder av Elvis och hans grunkor.

Tack Leo för rundvandringen !

Pickupen, Chevyn, Lincolnen och Guldmercan utkörda ur hallen i Lake Worth

Lavatanssit

Jag har mest spelat dansmusik i svenska delarna av Finland, men det hände även att man fick spelning inne i finskbygden. Med orklestern Sound hade vi delad spelning med Bogart i början på 80-talet. Det var i Jurvan nuorisoseuran talo. Bogart hade jag en platta av hemma i Smedsby. Och de uppträdde faktiskt i K-affären i Smedsby mittemot hotell Vallonia en dag. Jag och dootern gick dit på konsert. Jag vet inte om hon minns tillfället, men jag kommer ihåg att medlemmarna i bandet var superstajlade och väldigt inom ring 3. Leadsångaren Ressu Redford var småflickornas favorit och de skrek och tjutade vid glassdisken som världens beatlesfans. Jag fick en pratstund med Reddie i orkesterbåset i Jurva och det visade sig att han var en riktigt reko typ. Han kunde till och med svenska. Jag kommer dessutom ihåg att ett par i ett mörkt hörn av dansgolvet "gjorde barn"samtidigt som de dansade. Det går tufft till på danserna i Finland. Gissa vem som var ordningsman vid biljettluckan !!! Jo, Juha Mieto skidkungen, iklädd den Jussipaita han har lanserat i många år till den yttre världen

Ressu Redford ................................Juha Mieto

Min första studioinspelning

Hans Martin och hans kusin Maj-Britt Martin gjorde i forna dagar en inspelning kallad " Från Söderfjärden till Alaska" i Björn Shaumans musikstudio i Jungsund. Deras keyboardstudiomusiker Stig Snickars och Kjell Lolax var förhindrade att arbeta i den takt som behövdes för att projektet skulle framskrida. På något sätt hade de blivit tipsade om att ringa mig.- Jag heter Maj-Britt och gör en skiva med kusin Hasse...Kan du komma till studion och spela in litet synt åt oss? Jag var ju intreserad av musik och hade experimenterat till det yttersta på min mini moog som jag fick att låta rätt fet fast det bara gick att få ljud ur en tangent i taget och så hade jag jobbat en hel sommar i farsans kylfirma för att få i hop till en Le Logan stråkmaskin. Jag kände mig rätt så kunnig...men liksom en riktig inspelning i studio.
Jag svarade ja, men sa att då får ni skjutsa mig. Jag var ju bara en tonåring utan transportmedel. Sagt och gjort jag blev upphämtad till studion och Björn " Nalle" spelade upp en låt jag skulle komppa till. Det var en låt som Hasse hade skrivit. Som tur var lär jag mig låtar på några sekunder och kom med ett fill förslag som nästan knäckte producenten. Han sa att det var det bästa syntljud och fill ide' han någonsin hört. Nu låter kanske dethär som skryt, men fråga Nalle Shauman om mitt lilla syntfill och han får fortfarnde något lyriskt i blicken. Memories från Cats skulle ha stråkar. Jag körde direkt ur minnet och arrangerade faktiskt samtidigt som inbandningen skedde. Vi har en sång som heter " Han är min sång och min glädje" som Kjell Lolax skall lägga piano på.....men kan du göra ett försök? Jag hade aldrig i mitt liv spelat piano men sa ju...javisst... Jag hade ju flyt nu ! Min mor hade spelat den låten på dragspel hemma när jag var liten, så jag hade mina aningar om hur låten går. ... Bandet går! Även nu efter några genomlyssningar, klämde jag in äkta akustiskt piano på första tagning till " There goes my only temptation" som den heter i original. Nalle var nöjd, men jag ville ta 2 tagningar till att klippa från...Vet inte om han klippte något alls senare. Det blev några låtar till och hela natten gick åt...på några minuter tyckte jag.
Maj- Britt ringde ytterligare några år senare när de hade kört fast i Charles Hemdahls Studio i Sundom. Då ryckte jag ut igen och efter det så vill Maippi att jag gör hennes inspelningar. Det blev dessutom så att jag stannade kvar i flera år i Sundom och producerade närmare 60 inspelningar med artister och band från både Finland och Sverige. Man brukar säga att man halkar in i olika samanhang på ett bananskal. Jag har halkat in i musikstudiobranshen på Maj-Britt !
Hasse har jag också hjälpt musikaliskt genom åren och på senare tid har jag varit hans webbdesigner.

Hundar o ungar och hembryggt...

Jag firablade på en privat musikstudio med dansbandsproduktion i Österbotten i mitten av åttiotalet. 1989 fick jag ett samtal av min parhäst Charles Hemdahl som ägde studion. " Alf Robertson från Sverige är här och vill göra en skivinspelning.. Vad skall vi göra ?"- Ja vi skall väl ta emot honom och göra en platta, svarade jag. Vi säkrade finanserna på Bert Karlssons bolag Marianne och satte igång. Som producent för inspelningen måste jag säga att Alf är en mycket speciell sångare. Jag mickade honom typ nästan i strupen för att få fram det rätta dundret/väset. Alf sjunger på ett speciellt sätt som gör att tonträffning inte behövs. Han sjungtalar... nytt begrepp kanske.

Jag ringde Bert Karlsson flera gånger för att få klart om pressning och distribution, men just den tiden hade han bildat ett politiskt parti med Ian Waichtmeister och satt i Svenska riksdagen med avstängd mobil. Jag blev så stressad över att inte bli bemött så jag ringde Abbas boss, Stickan Anderson på Polar Music för att få en utgivning. Vi sysslar inte med Country musik sade Stig och hänvisade tillbaka till Skara Bert. Nåväl jag producerade plattan och fick slutligen distribution i Sverige på Bert Karlssons bolag på den tiden kallad SGA, Svenska Grammofon AB.

Alf och Bert kom inte överens om finansieringen på produktionen utan de kastade allt ansvar på mig. Så jag blev ägare och den som slutligen lanserade " Country Classics med Alf Robertsson " Distributionen kom ändå slutligen på Bert Karlssons bolag.

Det är en mycket speciell skiva som kommer att få samlarstatus i framtiden. En av låtarna är en duett med Alf och Marika Krook, musikalsångerska och filmstjärna från Österbotten.

Efter arbetet med sånginspelningen som kunde gå in på småtimmarna övernattade vi hemma hos mig i Singsby. Nattmacka och eftersnack blev det. Alf är en färgstark och humoristisk kille ( Ja det gäller väl de flesta Göteborgare) Han har alltid en dråplig historia i bakfickan och de går ner med en bägare eller sju.

När vi var på restaurang i Vasa körde personalen ut ett gäng från ett bord för att vi skulle få plats i stället och det stod hela tiden en kille med vikt duk över armen redo att ta beställning. Då var vi märkvärdiga. Småflickorna blev helt plötsligt intresserade av mig och ville göra sig in... ( på knagglig rixsvenska) hu lenge haaru liirat me Alf osv. Att småtjejjer alltid skall vara så imppade av musiker har jag aldrig snajat.

Vi hade några konserter i Österbotten också och jag minns att Alf, efter showen, satt i skogsbrynet bredvid parkeringen vid Rörgrund folkpark och delade ut sin adress i Stockholm till finniga tonårskillar i gummistövlar och Närpes Trä och Metall kepsar. Alf är ingen snobb. Han skriver vardagliga, gripande och ibland rent utmanande texter till kända country sånger eller till egen komposition. Han har misslyckats med sin dröm att sjunga in en duett med Dolly Parton. Men i övrigt måste man nog säga att han har varit framgångsrik.

Om du tar hela din CD samling ... Vad kan det vara. Vissa äger nog mer en 300 ex. Om du är extrem kanske du har 3000 Cd skivor. Det tar plats. Tänk att Alf Robertsson har sålt över 3,7 MILLIONER CD. Jag tycker det är litet ofattbart.

Alf har stadgat sig på äldre dar, skaffat fru och har fått barn. Han hade litet otur med att bli drabbad av en stroke för några år sedan. Men jag vet att Alf har haft ett rikt och omväxlande liv och det är något av en ära att ha fått bli en del i hans tillvaro.